En av de viktigaste drivkrafterna i projektet Kristallklara konstellationer är elevernas bildlärare Annika Lindell. Det var för ungefär ett år sedan som kulturombudet på Brunnsboskolan tipsade henne om att man kunde söka in till projektet, och Annika tyckte genast att det lät som en bra idé. Sagt och gjort hörde hon av sig till Röhsska, men tiden gick och ingenting hände. Ett år senare började saker och ting vakna till liv igen, och en projektplan sattes upp inför hösten.
Bland annat fick ungdomarna besöka en glashytta i Sävedalen där de fick testa att själva blåsa glas för första gången. Detta var något som många länge hade velat prova, och reaktionerna var positiva.
– De tyckte det var jättehäftigt, alla lyssnade, var superkoncentrerade och tog det på stort allvar, säger Annika om besöket.
Veckorna som följde fick ungdomarna börja skissa på egna glasdesigner som skulle blåsas i Transjöhyttan i Småland. Glasobjekten kommer senare att presenteras i en utställning på Röhsska museet i februari nästa år.
Så vad känner ungdomarna inför utställningen?
– De är nyfikna, säger Annika. Nyfikna över hur deras grejer ska bli, och de ser fram emot att ta hem sakerna och om de kommer publicera någonting de gör.
Har du märkt någon skillnad på eleverna sedan ni började?
– Ja, väldigt stor skillnad, de är jätteintresserade, det har varit ett lyft för dem. De tar det mer på allvar, och det är inget strul, säger Annika, som subtilt förklarar att klassen har haft något av en historia.
– Jag ville ta en klass som skulle lyfta sig.
Och resultaten har bara varit positiva. Trots att det till en början var några som hade en osäker inställning till projektet eftersom de inte visste vad som väntade. Men det vände när de fick reda på att de faktiskt är den enda klassen i Sverige som får göra det här.
– Att de blev uttagna och att man trodde på att de skulle göra någonting. Det var nästan det som gjorde det, säger Annika.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar